hugoism

Jag har under den senaste tiden funderat över varför media främst intresserar sig för konst som provocerar. Självklart syftar jag då på Anna Odell (psyco), Nug (graffitisnubben), Victor Marx (han med den olovliga byggnaden under liljeholmsbron) och nu senast Christer Chytraéus (buttface). Jag har i alla fall inte läst så mycket om svenska konstnärer som ägnar sig åt "vanlig" eller mer traditionell konst på länge. Är lösnummerförsäljning det enda som styr? Det är klart att människor som inte är insatta i Sveriges konstscen får en skev bild om det enda de ser av den är löpsedlar och stora rubriker. Väl på temat är här ett performence av en fransk konstnär vid namn Olivier de Sagazan. Här kan man tala om provocerande! Känsliga tittare kan titta försiktigt.