äntligen!
Färdig! Jag har nu avslutat den stora gröna målningen jag arbetat med sedan november...(fixar en bild snart) Sakta men säkert. Jag har gjort en del mindre grejer i mellan, en målning gjorde jag med Lars. Det visade sig bli ett lyckat samarbete som var väldigt roligt att göra!
Den nya uställnings-sessongen har ju börjat, Nationalmuseum har fått finbesök av en äkta målning av den mytomspunna italienska 1600-talskonstnären Caravaggio. Bredvid den riktiga hänger en förfalskning eller rättare sagt en kopia då den målades endast något år efter originalet. Är man osäker på vilken som är äkta eller inte så syns det ganska tydligt, inte i kompositionen eller så men för den "riktiga" sitter det ett rejält skyddsglas och den pryds av en guldram. Jag gillar nog kopian bättre. Guldram eller ej, den har en respektabel ålder och konstnären som antagligen kopierade just Caravaggio bara för att det ansågs ganska lätt och troligtvis gick bra att sälja kan nu le i sin himmel. Nu får hans tavla åka världen runt och visas på de finaste museerna, bra jobbat. Dessutom slipper de som tittar på kopian se sina egna trynen i skyddsglaset.
På det italienska kulturinstitutet hölls den ett seminarium med italienska Caravaggioforskare, så jag åkte dit. Jag var yngst med 30 års marginal. Det kryllade av kulturtanter, alla medlemmar i Nationalmuseums vänner, de hade reserverade platser. I pauserna hade de röda läppstift i sina små väskor som de smetade på, de flesta var nog inga riktiga kulturtanter utan wannabes. Hursomhellst var det en kvinnlig forskare som började tala på engelska. Hon hade ägnat 20 år åt att forska om Caravaggio... Jag tröttnade på banksy efter ett. Vill man bli bäst så, bara att hålla ut i 20 år tills alla äldre "experter" har dött. Hon visade ett par bilder och berättade en massa saker varav det mesta var halvkul. Vid frågan om hur många (äkta) målningar det finns av Caravaggio sade hon bestämt 57-60 max. Hon kunde säkert alla vid namn.
Den andre forskaren av en man, han gick på efter pausen. Eftersom att han bara talade italienska så fick alla ett häfte med en översättning på engelska om 15 sidor. Det syntes att detta blev för mycket för många av tanterna varpå flera gick. Jag gav den snåriga texten en ärlig chans men att läsa på engelska, lyssna på italienska och samtidigt försöka hänga med i de bilder som visades var ingen enkel match. Jag han till sida sju, sen gav jag också upp.
Lite smartare måste jag här sluta för ikvällen.. Det blir mer någon annan dag.
Kommentarer
Postat av: Katarina Röjgård
Tack för jättefin BLOGG.Skönt att du ännu inte fastnar och blir expert på en konstnär.Vad är WANNABES undrar en okunnig mormor.
Postat av: Göken Erik
Tycker precis som mormor att det är nice läsning!
Trackback