DN på stan

I dagens DN på stan fanns det en lista över tio saker Stockholm saknar. Det kan ju inte varit överdrivet svårt att knåpa ihop. Hur som, på 8:e plats efterfrågades ett Modernt modernt museum. Jag skrev om detta tidigare här, att vårt moderna museum inte är speciellt modernt. Det skulle snarare döpas om till modernistmuseet tycker jag. Ungefär samma spår är DN-skribenten inne på, att det var under 60- och 70-talet moderna fungerade som nav för sin tids konstscen, både för svensk och internationell konst. De skriver också att de konsthallar och gallerier som finns är för små och inte har de resurser, eller pengar för "riktigt mäktiga verk och utställningar". I ett försök att få en kommentar från kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i frågan fick de på DN svaret att hon inte ville kommentera.. politik.. Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt sa att hon "tror att samtidskonsten bäst bevakas och synliggörs utanför de offentliga institutionerna". Men jag undrar i så fall varför de offentliga institutionerna inte skulle vilja främja och vara delaktig i samtidens konst? Pysslar de bara med gamla grejer eller?
Ett exempel på denna diskussion är den om brandstationen i Järna som konstkollektivet Brand vill göra om till konsthall i stället för att de rivs. Jag  vet inte riktigt hur det har gått för dem, där blev det en massa politik hit och dit som verkade sätta stopp för deras planer tråkigt nog. Men som sagt vet jag inte hur det har gått. På deras hemsida kan man skriva upp sig på en lista för skapandet av en konsthall.

Banksy kan bli ämnet för ännu en uppsats

Snart är det uppsatsskrivning som står på schemat igen, B-uppsats. I våras skrev jag också en B-uppsats och då om den brittiske gatukonstnären Banksy. Då gjorde jag en bildanalys av en av Banksys verk från 2005 på ockupationsmuren som separerar Israel och Palestina. Jag hävdade i den att bilden nedan kunde betyda olika saker beroende på från vilket håll verket ses. På den översta bilden ser man att det ligger stenar framför bilden på pojken i hålet, medan på bilden under syns dessa stenar inte. Jag menade då att man på den övre bilden kan tänka sig att muren slagits in från den israeliska sidan så att stenarna hamnat på den palestinska sidan, och då fråga sig varför någon från den sidan skulle vilja ta sig igenom muren. På den nedre bilden blev scenariot tvärt om, där borde ju stenarna ligga på den israeliska sidan i stället. Utifrån det kunde jag ställa frågor om verkets betydelse och om vem det var till för, men det blir svårt att sammanfatta 15 sidor här..


Nu är det som sagt dags igen, uppsatsskrivning. Jag har under denna treminen läst en hel del om institutionskritik och om hur viss sorts konst inte "passar in" eller går att visa på museer och gallerier. Gatukonst är en konstform där det ofta uppstår komplikationer när den tas ur sin kontext, inte bara för att mycket av den är platsspecifik men också för att den sällan är menad för något annat än gatan. Många gatukonstnärer gör sina verk i det allmänna rummet just för att det är allmänt det finns inget inträde och verken varar inte för alltid utan byts ut. Vad jag skulle vilja undersöka är dock var som händer med denna typ av konst när den visas i ett galleri eller på museum. Lägligt nog hade Banksy (åter igen) en utställning i somras på Bristol (hans hemstad) Museum of art i England. Han gjorde museierummet till sitt och visade cirka hundra verk. Det var helt gratis att gå och se på utställningen som varade i tolv veckor och under den tiden hade utställningen närmare 300'000 besökare. Banksy må vara den "största" inom gatukonst men det enorma intresset för honom och hans konst tycker jag är väldigt spännande. Jag vill även undersöka huruvida gatukonst och den utställningen på den platsen kan beskrivas som med termen neo-barock. Om neo-barocken får jag skriva en annan gång.. Jag ska också säga att Banksy inte bara gör gatukonst, men det är den han blev känd för. Här nedan är en liten video från utställningen på Bristol museum of art som tyvärr inte visar så många verk som han också gjort på gatan men ändå.



mitt måleri

Jag får ungefär en idé om dagen. Oftast en idé om en hel målnig, ibland bara på vilket sätt jag skulle vilja göra den och ibland bara med vilka material jag skulle vilja göra den. Här hemma ligger det ständigt grejer framme och oftast står det en duk på staffliet. När jag tänker efter har jag sju projekt på gång… Och plugg. Jag har letat lite efter någon slags lokal, del i ateljé eller liknande, men än så länge utan framgång. Jag har inte heller några jättesummor med pengar att lägga på sådant heller. Jag kan ju knappt köpa dukar om det inte är rea, vilket det är då då som tur är. Här nedan ser ni en målning som jag suttit med några dagar, långt ifrån klar men so far so good. Under den ser ni den målningen som jag har här överst, den blev klar för två veckor sedan och här är resultatet. Jag gillar stora målningar, jag menar jättestora. I kina såg jag en jättehäftig konstnär (namnet har jag ej tyvärr) vars tavlor mätte 4 x 5 meter ungefär. Det fina var att de hade en bra blandning mellan storskaliga färgstråk och landskap blandat med små små detaljer. Detaljer gillar jag. Så jag har försökt hitta stora dukar, inte det lättaste. De största jag har hittat på rulle är 220 cm gånger 10 m, ganska stort men inte jättestort. Hur som hellst så blir det svårt att måla sådana stora tavlor hemma och Matilda skulle nog inte bli så glad om hon skulle behöva trängas med samma taveljävel i typ ett halvår.. Eller vad det nu kan ta. Den som överlever svininfluensan får se!

(Till mormor– jag läser självklart dina kommentarer.)




Konst som provocerar

Jag har under den senaste tiden funderat över varför media främst intresserar sig för konst som provocerar. Självklart syftar jag då på Anna Odell (psyco), Nug (graffitisnubben), Victor Marx (han med den olovliga byggnaden under liljeholmsbron) och nu senast Christer Chytraéus (buttface). Jag har i alla fall inte läst så mycket om svenska konstnärer som ägnar sig åt "vanlig" eller mer traditionell konst på länge. Är lösnummerförsäljning det enda som styr? Det är klart att människor som inte är insatta i Sveriges konstscen får en skev bild om det enda de ser av den är löpsedlar och stora rubriker. Väl på temat är här ett performence av en fransk konstnär vid namn Olivier de Sagazan. Här kan man tala om provocerande! Känsliga tittare kan titta försiktigt.



Gamla greker och veckans konstverk

Jag tycker att staden har allt för lite färg. I första hand är det Stockholm jag talar om, men jag misstänker att det ser i stort sätt likadant ut i landet. Reklam, reklam och åter reklam är nästan den enda dosen av färg man ser i staden såhär års. Hur kommer det sig att ingen reagerar? Tycker människor att det är fint?, Roligt?, Användbart? Okej, lite reklam i tunnelbanan kan väl inte skada så mycket men de stora reklampelarna som inte har med något att göra, som bara står där. Jag hörde en intervju med VD:n för J-C Decaux (tror jag det var) Han sa att deras mål var att man inte skulle kunna gå utanför dörren för än man skulle ha en av deras reklampelare inom synhåll. J-C Decaux är även det företag som jobbar med busshållplatserna, och lär tjäna obegränsat med pengar. Det är synd tycker jag, vi kan väl lära lite av de gamla grekerna. De omgav sig av vackra skulpturer med starka färger, mycket bättre än reklam! Dessa bilder är tagna från museet Glyptoteket
i Köpenhamn där man forskar på hur de grekiska skulpturerna var bemålade. Jag undrar om folk vet att de har varit målade, det finns säkert de som tror att dessa skulpturer alltid varit vita. I så fall kan man tala om en miss i utbildning, vart ska de bära hän?


Veckans konstverk är faktiskt två stycken skulpturer av konstnären Antony Gormley som jag gillar!


Serier och "ovant-garde"

Är det någon som blev intresserad av Lucky Thief så ställer de ut mellan datumen 26/11-19/12 på Plezuro, en trevlig butik på Rörstrandsgatan 28.

På stadsbiblioteket började igår en utställning med serier, temat är Stockholm. Det hela presenteras i en tidslinje som börjar med Barna Hedenhös och slutar i nutid. Serier verkar ha ett uppsving nu, det var inte länge sedan Sara Granér ställde ut sina skarpa serier på kulturhuset. Vet man inte vem hon är lönar det sig att kolla upp henne. Omslaget till hennes bok "Det är bara lite aids" ser ni nedan. Hursom, det är inte hon som ställer ut på stadsbiblioteket, men gå dit! Serierna om Stockholm visas mellan 18/11 - 30/12.


Jag skickade in ett bidrag till Liljevalchs vårsalong tidigare i höstas, igår fick jag tyvärr svaret att jag inte kom med... Shit happens. Men det betyder å andra sidan att jag kan visa upp verket här. Skulpturens namn är "ovant-gard" och är gjord av en halv gammal skyltdocka, ståltråd, en laserpekare och mycket kärlek.


Fotomässan och Lycky Thief

Efter att ha haft lite problem med grannens Internet så är jag nu på banan igen. I lördags besökte jag fotomässan i Älvsjö. Av den stora hallen var hälften prylar och hälften utställning. Prylarna är kul, en liten stund men jag har en kamera som funkar fint. Dessutom blir det lite för mycket prylbögeri för min smak. Jag han lyssna till ett kort föredrag av Brutus Östling, fågelfotografen. Det var roligt att höra honom berätta om hur han gick till väga när han var ute i fält. Inget överdrivet då han är en enkel man. Bland Kolibrier, örnar och pigviner kom en bild på tre örnungar som satt så sött på en pinne, Brutus sa kort "från början var de fyra ungar, sen var där bara tre mätta ungar kvar.."
Jag fastnade för två bilder som ni kan se nedan, namnen på fotograferna har jag dock glömt.



På Allmänna Galleriet på Kungsholmen hade konstgruppen Lucky Thief vernissage. För er som bor i Stockholm så kanske ni har sett klistermärken på stan med en gorilla på, det är deras. Men de gör mycket mer än klibbor! Igår visade de upp större målningar på duk och träskulpturer i olika storlekar. De är ett gäng grabbar som jobbar tillsammans med alla sina olika projekt, tavlorna har alltså inte målats en ev person utan av fler. Detta gör att de ibland var något kaosartade, men med många kvalitéer. Träskulpturerna tyckte jag mycket om, de är ganska enkla och roliga. Lars hängde med och vi blev inspirerade och tänkte försöka oss på en samarbetstavla. Här nedan är två foton från vernissagen.




Ikväll har jag fortsatt på en ny tavla, en stor en. Jag har använt ett medium tör snabbare torktid för oljefärgen, jag köpte det i kina. Det innehållen nog bensin, det känns så i mitt huvud nu i alla fall... Men jag somnar nog gott.

Gatukonstens giganter

Jag tänkte skriva lite om några av de största gatukonstnärerna, jag tänkte börja med den internationella scenen och konstnären Invader. Som många gatukonstnärer så är också Invader anonym men han är född 1969 och kommer i alla fall från Frankrike troligtvis Paris. Han är inte lika skygg som Banksy, Invader brukar ge intervjuer och liknande men då alltid med mask för ansiktet. Hans artistnamn och hans konst anspelar på det gamla tv-spelet Space Invaders. Han använder sig av mosaikplattor för att pussla ihop dessa figurer, sen limmar han upp dem på stadens väggar. Han dokumenterar "invationen" som nu har nått stora delar av världen sedan den började i Paris 1998. Några stora städer är bland annat: London, Manchester, Newcastle, Geneva, Lausanne, Bonn,Cologne, Ljubljana, Prague, Los Angeles, Barcelona, Bilbao, Nice, Amsterdam, Bangkok, Tokyo, Katmandu, New York, Melbourne, Perth. Invader gör även konst för inomhusbruk, han har under de senaste åren börjat använda sig av rubiks kub som pusselbitar i större bilder. Invader blir ofta kopierad då hans stil och metod är lätta att härma, men på hans hemsida som är länkad till om man klickar på den understrukna Invader så kan man se var i världen han verkligen har varit.
ht: 16px;">




Maxxi

Ett nytt museum öppnar i maj, i Rom. Det är den britisk-iranska stjärnarkitekten (eller starkitekten) Zaha Hadid som har ritat ett nyskapande museum. Hon är kritisk till den klassiska utformning som museer brukar ha. Den vita kuben tar hon avstånd ifrån med detta projekt. Museet präglas i stället av böljande trappor och ramper, tak övergår i golv som blir väggar som bryts av med stora glaspartier, låter spännande. Zaha säger själv att arkitekturen har gjort sig fri från modernismen, postmodernismen och historicismens alla dogmer. Men lite längre fram i artikeln ur DN dras det kopplingar till barocken, ett försök att upphäva gravitationen med ett ständigt flöde utan vila som präglar Maxxi museet. Där har vi den, den vi pratat om i skolan, neo-barocken!

798

Jag var i Kina i somras, i Beijing. Även om staden är galet stor med 21 miljoner invånare så är den inget man förknippar med konst direkt, förutom "konststudenterna" som försöker blåsa en på pengar. Vi blev blåsta. Men jag fick i alla fall med mig en ganska sjysst tavla hem, den har en slags tag-känsla över den och budism är dess budskap. När det kommer till gatukonst så är det en bristvara i staden, men det finns ett ställe. Man har samlat gallerier i ett eget område, stort område. Namnet på stället är 798. Över 1000 konstnärer har här gallerier, konstbutiker med mera, och här finns det också gott om gatukonst. Vi spenderade nästan två hela dagar i området, gallerierna ligger dörr i dörr så man riskerar att bli lite matt efter några timmar. Inne i gallerierna fick man inte fotografera men ute på gatorna fanns stora skulpturer varav många var helt galna! En kort recension av konsten vi såg här, 30% riktigt bra, 20% bra och 50% inte så intressant (enligt mig). Men om någon planerar en resa till Beijing, boka in en dag till 798. Här är några bilder från 798:s gator.





Sex, porr, xxx, pengar, power, naked, makt, porn

Varför denna underliga rubrik? Jo här om veckan hade vi en gästföreläsning av konstnären Måns Wrange, han berättade om flera av sina projekt och ett av dem var detta. The archive of deleted files från 1996. Det var, eller är ett Internetbaserat verk som har en ganska klurig twist. Han kollade upp vilka de vanligaste sökorden på Internet var, och det var just sådana sökord som i rubriken här ovan. Han gjorde då en hemsida som han fyllde med dessa sökord, på så sätt kom hans sida upp som alternativ (ex. på google) när man sökte på något av dessa ord. När surfaren då tryckte på länken till hans sida väntade denne sig troligtvis att komma till någon porrsida eller liknande men icke! I stället kom denne till sidan "the srchive of delited files", automatiskt laddas ett program ner till datorn, programmet är ett sådant som återskapar filer man har slängt. För det är nämligen så att även fast man slängt en fil så går det ibland att återskapa den, den försvinner alltså inte helt. Programmet som då hittar dessa filer laddar automatiskt upp dessa till hemsidan. Man får ett litet meddelande om vad som just hänt, och som tack för ens medverkan får man kika på någon annans kastade filer, men man får bara se på en persons filer. Det kan vara i sort sätt vad som helst, jag testade nyss och fick kika på någons (väldigt personliga) email. Jag förstår varför personen valde att kasta det i stället för att skicka... Prova, man vet aldrig, kanske får man se något kul.


Jag tänkte också länka till en tuff hemsida för den som gillar typografi och graffiti.
http://fondation.cartier.com/


Och en liten video. Ksenia Simonova, 24, är en ukrainsk konstnär som här framför sitt mest berömda konstverk (8.33 minuter). Hon skildrar här Sovjetunionen under andra världskriget. Hon började rita i sanden på en strand sommaren 2008, och har nu utvecklat det till en konstart (snabba ryck) med vilken hon ställde upp i Ukrainas Talangjakt 2009, och vann överlägset.



Veckans konstverk

Konstfackeleven Christer Chytraéus, 24, offrade en del av sin egen stjärt för att göra sitt porträtt. Han lät skära bort en bit av rumpan, därefter växte skinnet därifrån i ett laboratorium, när det vuxit klart använde han skinnet till att sy ihop till sitt porträtt. Det är dagens DN som skriver om detta konstverk. Christer berättar där att han har fått en hel del öknamn, konstigt. Han är intresserad av var jaget börjar, han ser huden som ett membran mellan sig själv och yttervärlden. Det var Lindköping Universitets sjukhus som hjälpte Christer med ingreppet och "odlandet", alltså är detta inget man gör hemma. Jag tycker detta verk är häftigt, nyskapande och lite läskigt.


Ett annat verk är “Keep it Spotless” som från början är ett verk av Damin Hirst som Banksy har piffat upp. Det såldes på Sotherby's i New York för den netta lilla summan om $1,870,000 USD. Det är bara sjukt!


Fri entré

Igår var det ju fars dag, igen.. Jag såg en liten notis bland alla slipsreklamer om att Nationalmuseum lät alla pappor och deras barn gå in gratis, det var väl hyggligt.
Frågan är när det ska bli fri entré för alla igen? Jag hörde att Leif Pagrotsky pratade om det på tv här om dagen. Visst var det skönt för ett par år sedan när det var gratis, det tyckte i alla fall 77% av stockholmarna år 2006. Det skulle vara spännande att se vad som hände med intresset för vad museerna visar under gratisperioden. En vild gissning är att människor som tidigare inte kommit för sig att pallra sig till något museum kanske såg det som lite lättare. Det lär ju i alla fall inte ha varit tvärt om... Hur som helst så är det inte gratis längre, ibland är det rentav dyrt. Men man kan alltid hoppas på att kulturpolitik av denna sort blir en valfråga. Om inte får man väl starta ett enfrågeparti, gratispartiet.

För mycket fritid?

Här är en snubbe med lite för mycket fritid eller? Det är i alla fall väldigt kreativt och det gillas! Undra om han satt hemma med en massa färg och bara fick en snilleblixt och om han har målats på plats?






Hur gör man konsten intressantare?

Jag har funderat på en sak... Hur svårt kan det vara att göra konsten intressantare för alla? För en tid sedan var jag på Nationalmuseum med skolan, vi pratade bland annat om ett verk av Rembrandt, eller Rembrandt Harmensz van Rijns som hela hans namn lyder. The Conspiracy of the Batavians under Julius Civilis är tavlans titel, det är den största Rembrandtmålningen på Nationalmuseum. Den är ca 3 gånger 2 meter och den målades 1662-63.
Vi fick veta att den en gång varit ännu större och då var formad som en båge. Målningen var en beställning till det nya stadshuset i Amsterdam och där skulle den hänga ovanför en port, därav formen. Men efter att den hängt där i ett par år ville de inte ha den kvar, så de skickade då tillbaka tavlan till Rembrandt. Att sälja en tavla i den storleken var inte lätt, så vad han gjorde var att han skar ut huvudscenen, och kunde då sälja den. Eftersom den var menad att sitta ganska högt upp behövde den inte vara så väldigt detaljerat målad och det är därför den är mindre detaljerad än många av hans andra målningar.

Detta får man inte reda på när man är på Nationalmuseum, om man inte vill gå runt med freestyle-prylen. Jag undrar om det inte går att få fram den informationen på något enklare sätt? För om man som besökare får reda på det så kanske man även blir intresserad av historien bakom nästa tavla och nästa.. Jag tycker inte att det ska behöva vara svårt att få information, och man ska inte behöva ha hörlurar! Hur svårt kan det vara?



Målarkväll hos Lars

Igår var jag hos min goda väl Lars och målade. Vi lyssnade självklart på Man Man, bra band, och några nya detaljer fick jag till i min målning. Lars målar även han, och så tecknar han fantastiska små serier. Jag ska tjata på honom så att jag kan få visa någon av hans bilder här på bloggen framöver. Här är några bilder...





Nytt och stort ska de va!

Jag läste i förrgår i DN om att Vin & Sprit Museet ska flytta ut på djurgården, kul. Det ska ligga precis vid vattnet alldeles intill vasamuseet. Tydligen har de en stor konstsamling också som skulle få en egen del i de nya lokalerna, där ibland fanns namn som Warhol och Damien Hirst. Kan bli bra tror jag.

Stockholm och Sverige skulle behöva ännu ett nytt museum, ett enormt! Vi hade tidigare i höstas en uppgift i skolan som handlade om Moderna museet, vi var då där och intervjuade en kille som bland annat berättade att de visar ungefär 5% av sin samling åt gången.. Det vill säga att det finns hur mycket som helst som inte visas, som bara ligger. Jag har också sett Stadsmuseets samling som mer eller mindre bara står och samlar damm, också den är enorm! Så varför inte bygga ett ordentligt höghus, stort ska det vara, där man kan visa all den konst som nu bara står i mörka magasin. Vi har ju inget museum av det slaget som tar ett par dager att ta sig igenom. Det stället skulle också kunna fungera som en plats där nya curator's kunde "öva" och experimentera. Ingen blir glad över undangömd konst! (det skulle i så fall vara Göran Hägglund)

Här är några tips på hur det skulle kunna se ut.. Första bilden är CCTVs (Kinas största tv-kanal) högkvarter i centrala Beijing. Det andra är "Dancing house" i Prag, där ett försäkringsbolag håller till, inte jättestort i och för sig men snyggt!



tacka vet jag gratis

Det fina med gatukonsten är att den är gratis för alla. Många gånger har den komiska inslag vilket ofta piggar upp den betonggrå tonen som idag präglar alltför många platser.. Hur svårt kan det vara att bland in lite färg i betongen från början? Att man inte kan måla allt i efterhand behöver man ju inte ha miniräknare för att fatta att det skulle bli för dyrt.. Men om man kunde gjuta grön betong, tänk, det skulle liva upp!
Banksy är en av de konstnärer inom fältet street art som har hållit igång längst, han är rik nu. Han gör verk på duk och litografier som köps av hollywoodkändisar. Det finns många som tycker att han har blivit en "sellout" som tjänar en massa pengar. Jag vet inte riktigt, han är ju fortfarande den, enligt mig, som gör de fetaste stencilmålningarna ute i det offentliga. Han har ju också lyckats hålla sin riktiga identitet hemlig i typ 20 år, för det ska han ha cred! Men jag kan delvis förstå de som tycker att den typen av konst inte hör hemma i andra miljöer än just på gatan.. Varför? En anledning som jag tycker spelar stor roll är att många verk av denna typ är platsspecifika och när de då flyttas därifrån förlorar de ofta en del av sin mening.

Värt eller ovärt?

Jag tycker det är synd att så mycket i konstvärlden handlar om pengar och värde. Jag tror att prislappar på konst i gallerier och på auktionshus påverkar betraktaren på ett negativt sätt. Jag har en kompis som jobbar på ett galleri i Stockholm, han berättade för mig om folks reaktioner när de såg just prislapparna. Jag tror inte att de kan se på konsten för var den är, utan blir störda och dömer ett verks kvalité därefter. Trist. Jag jobbade i våras för auktionshuset Bukowskis, där handlade verkligen allt om värde. Det kändes som att många köpte konst i stället för aktier. Jag jobbade inte där speciellt länge, det hade också lite med min lön att göra. Om jag säger att jag tjänade mer när jag var 14 och jobbade som hoppilandkalle på en taxibåt så kanske man fattar hur lönen var... pengar pengar.
Visst är det konstigt att konst å ena sidan ses som en lyxvara som just ofta kopplas till pengar men konstnärer å andra sidan är bland de lägst betalda av alla. Det känns lite fel. En anledning är att gallerierna tar mellan 50-70% av vinsten vid försäljning. I framtiden borde väl konstnärer sälja sin konst via nätet.  Eller så bored flera konstnärer gå ihop och starta ett galleri tillsammans för att på så sätt kunna få ut mer av vinsten. Men konstnärer är ju inte alltför sällan knepiga typer så det kanske inte skulle funka.. Värt att testa.

BRA IDÉ


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0